Åter
Perl logo  

Historik
en liten historia om Perlmodell, tillkomsten och de första åren

Etsad zinkplåt,
Den första etsningen.
En misslyckad plåt, men den enda som finns bevarad, till en C3d-vagn. En 1 mm zinkplåt som fick en tredje nivå genom en tjock screenfärg som tryckts på.
Firman grundades en höstdag 1972 i Trångsund utanför Stockholm. Hösten 1973 blev det flytt till Grödinge söder om Stockholm och som därefter varit hemort, men med några olika adresser. Men egentligen börjar historien mycket tidigare.
   Redan som liten parvel älskade jag att titta på tåg. I de första tonåren på 1950-talet
blev det täta besök hos TFA Hobbytjänst på Olofsgatan och Wentzells på Apelbergsgatan i Stockholm, bara några kvarter från varandra. Oj, vad där fanns mycket att drömma om. Båda butikerna hade massor med tågmodeller, fina byggsatser i kartong och trä och byggdelar i zinkliknande metall och ritningar och ...
   Yrkeslivet började i den grafiska branschen, åren gick och jag blev grafisk formgivare, jobbade på bokförlag som låg i de centrala delarna av Stockholm. Lunchpromenaderna kom allt oftare att gå till de gamla hobbyhandelskvarteren där nu bara Wentzells fanns kvar, men i en ny lokal. Det var ett enda skyltfönstertittande, men så småningom började små drömmar att ta fart. I det grafiska jobbet kom jag ofta i kontakt med klichéer, ett gammalt media för återgivning av bilder i tryck. Dessa klichéer etsades på zinkplåt, endast från en sida. Det fanns en lite udda klichétyp som allmänt kallades tunnzinkare, endast 1 mm tjock plåt, som dagspressen använde. Så en dag kläcktes idén.
C3d, den första Perlmodellen
C3d-vagnen, den första Perlmodellen, här är den något förbättrad med t ex nya grindar och lite nersmutsad.
En vagn som jag länge drömt om att bygga var en gammal lokaltågsvagn littera C3d, en vagn som hade teakpanelad vagnskorg, och som nu gick att efterlikna med den nya etstekniken. Det visade sig snabbt att denna tillverkningsmetod var ganska kostsam. För att hjälpa upp ekonomin behövde fler plåtar etsas samtidigt. Detta resulterade i en byggsats. Ett produktblad framställdes där modellen beskrevs på följande sätt:
   "Förnämligt detaljerad byggsats, framställd i metall som limmas samman med något epoxyhartslim eller löds. Satsen innehåller alla erforderliga delar för att en perfekt modell av en mycket typisk svensk vagn ska kunna åstadkommas, som t ex takprofil i trä, ekerhjul, rambalkar, buffertar, ventilatorer, grindar m m. Den är relativt komplicerad att bygga, men arbetet underlättas av en utförlig bygginstruktion, där anvisning för omändring till sjuktransportvagn också ingår. De i satsen ingående bitarna som tillsammans ska bli axelboxar ger ett mycket realisktiskt intryck men är komplicerade att sätta samman. Vi kan därför erbjuda utbyte av dessa bitar och hjul mot moderna axelboxar med diskhjul i plast. Dessa kan göras svängbara vilket ger vagnen fin gång i tvära kurvor. Ange om vagnen önskas moderniserad vid beställning. Pristillägg enligt prislistan. Satsen innehåller inte koppel, verktyg, färg eller ritning. En uppsättning små filar och en hobbykniv är nödvändig och tillgång till elektrisk miniborr, plattång, metallsåg, ritning och tålamod är bra att ha. Längd över buffertar 164 mm. Skala H0."
CC2-modell
CC2-vagnen, var en på sin tid otroligt häftig modell. Denna är också förbättrad.
Så var det då, och snart fanns även varianten CC2, två fast sammankopplade vagnar med en s k Jacobsboggie mellan.
   En fortsättning följde, med en enkel G3-vagn som aldrig kom ut på marknaden. Däremot togs det fram några dekalark, gnuggisar. Även detta hämtades från den grafiska branschen, där gnuggisbokstäver började användas vid diverse originalframställning. Det var fyra olika ark, två för personvagnar med tecken för trettiotalsutförande, ett för olika G3-vagnar och ett för små trämalmvagnar litt M.
   En helt ny utvecklingsfas inleddes ganska snart. Idén med screentryck på zinkplåten kom från Göte Gustafsson vars företag Värnamo Grafiska även gjorde etsjobbet. Nu inträffar det fantastiska att Göte ringer och undrar om inte mässing eller stål skulle vara bättre att jobba med. För att kunna producera kretskort och komponenter till elektroniska maskiner skulle han resa till USA och köpa en etsmaskin för detta ändamål, och därvid starta ett nytt företag, Mikroponent.
   Ett par dagar spenderades i Värnamo då vi funderade runt etsning på tunn mässingsplåt. Den nya maskinen gav också möjlighet att etsa rakt igenom plåten från båda sidor. Detta skulle ju komma att revolutionera produktionen av byggsatsdelar för tågmodeller – trodde jag.
   Det stämde ju, men jag hade uppfunnit hjulet, en gång till ! ! !
G1-vagn i trä med mässingdetaljer
Litt G3 kom i flera versioner. En av dem som framställdes i mixat utförande, av trä- och mässing var denna G1-vagn med bromskupé.
Vad jag inte visste då, var att denna tillverkningsmetod redan fanns på kontinenten och i Japan, där exklusiva mässingmodeller redan börjat tillverkas. Alltnog, denna för mig nya etsmetod resulterade i alla fall i att det med rekordfart ritades en mängd byggdelar till vagnar. Men som den entreprenör jag är ville jag gå vidare. Jag ville att trä skulle vara trä och metall vara metall. I modellflyghandeln fanns supertunn plywood och, fortfarande med klichétekniken i minne, ritades stansmallar för klichéer. Med dessa stansades brädmönster på plywoodarken. Till att börja med till den redan tidigare planerade G3-vagnen men också till den lilla treaxliga trämalmvagnen som fanns på en mängd privatbanor runt om i Bergslagen, t ex NBJ, BJ, TGOJ. Alla metallbeslag till dessa etsades i mässing och alltihop limmades ihop. Tyvärr blev de små vagnarna alldeles för lätta men å andra sidan väldigt snygga, även sett med dagens ögon. Som den verkliga innovationen kom så en personvagn, vars like ingen hade skådat. Det var sommar vagnen litt C4. Dagens helmässingmodell av denna vagn 011 kan sägas vara uppbyggd på samma sätt, men med trädelarna utbytta mot etsad mässingplåt, den ursprungliga mixade trä-/mässingmodellen var för svårbyggd. Just denna vagn var också upprinnelsen till de kommande helmässingmodellerna. De små treaxliga vagnarna kom raskt ut som mässingmodeller i samband med nästa stora innovation, nämligen gjutna detaljer i mässing. Nu kom det buffertar, fjäderpaket, lagerboxar och massor av andra detaljer.
Nedre raden från vänster, gammal malmvagn från OFWJ/TGOJ litt P och BJ litt M, modellen kunde byggas i flera olika utföranden, med eller utan broms. I övre raden från vänster, kalkvagn från FLJ/TGOJ litt R2 och TGOJ litt Rm, kalkvagn, grusvagn m m. Gamla trämalmvagnar oc h ombyggnader
Hilding Karlssonbuss litt Y
Y-bussen med släp var en suverän modell med fällbara bagagehyllor och takräcke i etsat utförandE
 
F-loket
F-loket var en mycket trevlig modell som tillverkades i England, helt i vitmetall. Modellen på fotot har detaljerats lite extra, bl a med strömavtagare från Entec.
Så fortsätter det med nya modeller. Flera försök att producera komponenter i Sverige, såväl etsningar som gjutningar och även svarvade detaljer, stupar på att svensk industri i princip inte finns för mindre kunder. Den är endast intresserad av stora order från stora företag. Detta gällde fram till mitten av 1980-talet då många i den finmekaniska industrin gick i konkurs på grund av vikande konjunktur. Då gick det plötsligt bra att få beställa även små serier. Konjunkturen blev dock bättre efter någon tid, när man då återkom och ville ha mer jobb utförda var det återigen nobben. Man var inte välkommen som småkund om inte volymen var många tusen enheter. Därav följer att nya beställningar hos svensk industri inte kan komma i fråga. Dylika försök att vara lojal med den svenska industrin har vid flera tillfällen kostat mig så mycket att nya försök inte på några villkor kan komma i fråga. Den ökande produktionen och alltfler internationella kontakter har dock resulterat i utmärkt samarbete med producenter i framför allt England, Tyskland, Italien och Frankrike. Där kan den finmekaniska industrin tänka sig att producera även små serier.
   1976 etablerades ett samarbete med den tyska firman Merker + Fischer, som hade ett jättesortiment av modeller, byggdelar och drivningar, som nu kom att ingå i vårt sortiment. Ett par modeller producerades, baserade på delar från M + F. Det var dels Ub-loket och dels TGOJs V-lok, för sin tid fina modeller men med mycket dåliga gångegenskaper. Ub-loket togs ur produktion i samband med byte av leverantör av etsningar. Bengt Dahlberg kom in i bilden och ett samarbete etablerades som resulterade i ett antal modeller i plast. Det var först och främst en modell av rälsbussen litt Y6, vilken också fick vara firmans första mer internationella försök. Det ledde till ett 24 år långt deltagande i den Internationella Spielwarenmesse i Nürnberg. Presentationen av Y6-bussen skedde i samband med vår premiär på mässan 1980 då vi också visade nya modeller av boggievagnar litt 
Co1, Co9, kylvagn H3 / Hs, modeller som är i produktion än i dag, om än i nya förbättrade konstruktioner. Modeller som ganska snabbt försvann från listorna var en TGOJ malmvagn litt M4 och en mycket kortlivad modell av stolpvagnen litt O. Y6-bussen kom ocksa i flera danska versioner. Dessutom visade vi upp en modell av en 2-axlig Carlssonbuss litt Y framställd i mässing med bronsgjutna delar från svenska leverantörer, vilka inte gick att samarbeta vidare med. Modellen blev raskt framtagen i en suverän plastutgåva, en modell som jag personligen fortfarande anser vara den finast från "plastepoken".
   Följande år på Nürnbergmässan visade vi som årets nyheter upp en Carlssonbuss litt Y tillsammans med ett litet släp litt UF, de kom även i smalspårsutförande. Av Y-bussen gjordes också en privatbanevariant för DJ och en norsk variant för NSB. Detta år flyttade företaget in i en egen lokal, en för verksamheten funktionell källarlokal i Tuna, Tumba. Kapaciteten på plastproduktionen var nu hårt ansträngd och för att få fram en ny modell togs ett nytt grepp. Deltagandet i Nürnbergmässan hade resulterat i kontakter med en engelsk producent, DJH, som tillverkade modeller i vitmetall av mestadels engelska lok.
Dom var intresserade av legojobb och ett besök i deras fabrik resulterade i ett uppdrag att för vår räkning producera en byggsats på det elektriska F-loket. Detta blev ett ekonomiskt fiasko. men en modell som jag än i dag anser vara den främsta vitmetallmodellen av ett svenskt elektrolok. Samarbetet med Bengt Dahlberg blev ansträngt och mitt i vårt senaste projekt på plastfronten, Oa-loket, beslutade vi att separera och jobba vidare på var sitt håll. Kontakt med mässingsgjutare i Tyskland etablerades och detta gav oanade möjligheter för nya projekt.
 Motorbagn X1/CF1
 X1/CF1 är en mycket trevlig modell. Den begränsade serien såldes slut redan innan den var klar.
  
Snälltågsvagn Ao14
Ao14 är inte den första boggievagnen i serien moderniserade sekelskiftesvagnar, men det är den första som utgått.
 
Ytterligare en milstolpe i den svenska modellhistorien kom 1983 då vi presenterade motorvagnen litt X1/CF1. Denna modell är den enda byggsats som vi redan från start hade fastställt seriestorleken på, 200 byggsatser och 20 färdigbyggda modeller framställdes. Firmans produktion omfattar nu ett flertal modeller, många är kvar än i dag, men oftast omarbetadE Då fanns på programmet t ex boggievagnen Ao14 som nu har utgått och ersatts av Bo4, matvaruvagn H1, ett diesellok V1 baserat på en Rocomodell, en Z3-lokomotor med bedrövlig drivning, personvagn C3a och klassikern litt Or.
   Så fick vi äntligen en kontakt med en etsare i England som fungerar än i dag. Efter många problem med den svenske, som varit oförändrat under alla år men slutat fungera. Göte Gustavsson hade sålt sin firma Mikroponent till en bank, vilket var dödstöten för vidare samarbete. Den mest sålda mässingmodellen alla kategorier, nämligen
Mas-vagnen, kom 1984.
   Den första svenska ångloksmodellen av betydelse, efter Åkerlund & Rausings modell av Sb-loket, kom 1985. Vår suveräna modell av litt 
G5 / G6  / Gb, en modell som ifråga om detaljering står sig än i dag och går i trafik på snart sagt alla klubbanläggningar i landet. Den är baserad på ett underrede från Roco, som förses med en helt ny kåpa och tender.
   Verksamheten flyttar under 1985 till en fin lokal i Segersjö, Tumba.
   1987 startar den internationella satsningen på allvar, redan 1985 hade en
preussisk modell visats i Nürnberg, utan att ha tilldragit sig speciellt stor uppmärksamhet, men nu gällde det. Under följande år klämde vi fram nya tyska modeller som rönte relativt stor uppmärksamhet, men dessvärre mindre köpintresse. 1987 kom också en helt ny version av Ub-loket
   Redan i slutet av 1980-talet hade vilda planer på ett nytt ånglok börjat ta form. En modell av BJ litt H3s, dessa lok blev senare SJ litt A8, och framstod som mycket attraktiva, dels var det vackra lok, dels var Holland en intressant marknad, då NOHAB hade levererat ett ännu större antal lok till NS än de tre lok BJ hade beställt. Många delar till den planerade byggsatsen togs fram, men projektet lades på is beroende av brist på lämplig drivning. Genom samarbete med Philotrain i Holland, kom en modell till stånd men endast som färdigmodell. Ett årtal i svensk modelltågshistoria är 1991 då modellen levererades, som den andra svenska handarbetsmodellen i mässing efter Sb-loket. Hela serien hade blivit bokad i förväg. Det var ett par mycket fina modeller som dessvärre inte blev någon ekonomisk framgång.
BJ H3s och SJ A8. Färdigbyggda handarbetsmodeller i mässing, producerade i Korea i samarbete med Philotrain. Modeller av SJ A8 och BJ H3s
  Satsningen på internationella modeller, i första hand tyska, fortsatte med mer eller mindre framgång under flera år. Från 2000 har den tyska satsningen börjat reduceras till att bli ett par omkonstruktioner medan ett flertal modeller har tagits bort.
   Från 1993 deltog vi efter en inbjudan från den franska organisationen för modelltåg Gemm i en utställning i Les Lilas / Paris, Expometrique, beroende på att några av våra tyska / preussiska vagnar även förekommit i Frankrike, i Alsaceregionen. Satsningen på
franska modeller gav mersmak och har resulterat i ett stort antal mer renodlade franska modeller. Medan intresset för våra tyska modeller minskat, har intresset för de franska modellerna hållit sig på en bra nivå, kanske till och med ökat, möjligen beroende på ett intressant utbud. Vad framtiden har att bjuda på är ovisst, men som det ser ut idag är nya satsningar internationellt knappast att räkna med utöver de hittills utlovade. På den svenska fronten finns det många projekt att bita i, bara tiden kunde räcka till.
   Denna historia, som i princip slutar en bit in på 1990-talet, kommer att få en fortsättning. Det finns mycket att skriva om 90-talet, de följande åren och de många trevliga modeller som utkom under denna tid. Den storyn kommer att dröja ytterligare.
   Vi tar ett stort kliv fram till december 2007, då avvecklas nämligen firma Perlmodell, men verksamheten fortsätter, men kommer att bedrivas på ren hobbybasis i fortsättningen.
   
     
Per E Lindgren, Sandavägen 1 C, S-14771 Grödinge, Sweden Telefon e-mail
Showroom: Kyrkvärdsvägen 37, Segersjö/Tumba +46-(0)8 530 35350 per@perlmodell.se